Regeringen anser att begreppet ”ekonomisk arbetsgivare” bör införas vid beskattning av utomlands bosatta personer som tillfälligt arbetar i Sverige.
183-dagarsregeln
Enligt dagens regler behöver utländska arbetstagare vid tillfälligt arbete inte betala skatt i Sverige om följande förutsättningar är uppfyllda:
- arbetstagaren är anställd av en utländsk arbetsgivare, och
- vistelsen i Sverige uppgår till högst 183 dagar under en tolvmånadersperiod, samt
- ersättningen belastar inte ett fast driftställe som arbetsgivaren har i Sverige.
Dessa regler gäller alltså inte om en utländsk arbetstagare är direkt anställd av en svensk arbetsgivare.
Ekonomisk arbetsgivare
Redan under 2018 lämnade regeringen en lagrådsremiss om förändrade skatteregler för inhyrd personal från utlandet, men det är först nu som regeringen lagt fram det färdiga förslaget om ändringar.
Regeringen anser att begreppet ”ekonomisk arbetsgivare” bör införas vid beskattning av utomlands bosatta personer som tillfälligt arbetar i Sverige. Förslaget innebär att utländska arbetstagare ska betala skatt i Sverige om arbetet utförs för en uppdragsgivare i Sverige och ”under dennes kontroll och ledning”. Det avgörande för beskattningen blir därmed för vem arbetet utförts (den ekonomiska arbetsgivaren) och inte vem som betalar ut lönen (den formella arbetsgivaren). 183-dagarsregeln ska därmed inte kunna tillämpas vid uthyrning av arbetskraft.
Detta innebär också att utländska arbetsgivare (den formella arbetsgivaren) ska omfattas av samma regler som svenska när det gäller skatteavdrag, registrering, F-skatt och uppgiftsskyldighet. Det är alltså inte den ekonomiska arbetsgivaren som ansvarar för detta.
De nya bestämmelserna ska inte gälla uthyrning av arbetskraft för arbete som utförs under högst 15 dagar i följd i Sverige, till den del arbetet i Sverige inte överstiger sammanlagt 45 dagar under ett kalenderår. I dessa fall ska 183-dagarsregeln fortfarande gälla.
Syftet med förslagen är att skapa konkurrensneutrala regler.
Vem är ekonomisk arbetsgivare?
Vid bedömningen av vem som är ekonomisk arbetsgivare anser regeringen att följande faktorer har betydelse:
- Vem som har behörighet att instruera arbetstagaren avseende det sätt som arbetet ska utföras på.
- Vem som disponerar och kontrollerar samt har ansvar för platsen där arbetet utförs.
- Om arbetstagarens ersättning faktureras direkt från den formella arbetsgivaren till företaget där arbetet utförs eller inte.
- Vem som ställer arbetsredskap och material till förfogande för arbetstagaren.
- Vem som bestämmer antalet arbetstagare och de kvalifikationer som arbetstagarna ska ha.
- Vem som har rätt att välja ut de arbetstagare som ska utföra arbetet och att avsluta det uppdragsavtal som har slutits med arbetstagaren.
- Vem som har rätt att införa disciplinära sanktioner som rör arbetstagarens arbete.
- Vem som beslutar om semester och arbetsschema för arbetstagaren.
SINK eller IL
Beskattningen ska hanteras enligt lagen om särskild inkomstskatt (SINK) eller inkomstskattelagen (IL) på samma sätt som för utländska arbetstagare som anlitas direkt av en svensk arbetsgivare. Även om den ekonomiska arbetsgivaren är svensk är det den utländska arbetsgivaren som är ansvarig för skatteavdrag, registrering, F-skatt och uppgiftsskyldighet.
Skatteavdrag för arbete i Sverige
Skyldigheten för utländska utbetalare (formella arbetsgivare) att göra skatteavdrag ska enbart gälla ersättning för arbete som utförs i Sverige. Arbete som utförs utomlands inom ramen för det utländska företagets verksamhet i Sverige ska dock också omfattas, t ex tjänsteresor utomlands eller arbete som utförs utomlands i bostaden där tiden för arbetet uppgår till högst hälften av den anställdes totala arbetstid. Detta gäller även när arbetstagaren under en period arbetar på utbetalarens kontor i utlandet.
Om den anställde inte har något beslut om SINK (se ovan) ska skatteavdrag göras med 30% av ersättningen. I annat fall görs skatteavdrag enligt SINK-beslutet.
Socialavgifter
Regeringen föreslår inga ändringar av reglerna om arbetsgivaravgifter.
Ikraftträdande
Ändringarna föreslås träda i kraft 1 januari 2021.
Regeringens prop. 2019/20:190